Mirakel
"The miracle of love comes to us in the uninterpreted moment"
/Byron Katie
Bild: Mina brorsbarn ser världen från vår kolonistuga i Stockholm
Hej läsare!
Nu är jag i en stuga i Dalsland. Utanför är skogen och en blomsteräng och regnet slår mot rutorna. Vi sitter framför brasan. I ugnen står en paj till middagen.
Nyss var jag ute på en promenad i lätta regndroppar. Det här landskapet är det snällaste jag vet. Mjuka dalar
jag kom hit flera somrar när jag var yngre och det gjorde så ont i mig. Smärtan fick plats här.
*
Har du noterat hur skönt det är när någon ser på dig utan att döma (så mycket)? Eller när du ser på någon annan utan det där dömandet. Eller på dig själv.
När blicken inte är så grumlad av fördomar, historier om dåtid och framtid. I utrymmet där vi slipper kategorisera och bli kategoriserade.
Visst, kategorisering kan vara en riktigt hjälpsam grej. Inom forskning och politik till exempel. Eller grejer i vardagen. Men var sak har sin plats och
jag är inte forskning
jag är inte politik
jag är inte grejer i vardagen
jag är inte där borta
jag är här och nu
Och jag är inte någon med mörkt hår. Jag är inte hon som låg inne på psyket för att hon hade tvångstankar. Jag är inte en person som kommer från en form av medelklass. Jag är inte vad jag jobbar med eller hur jag inreder mitt hem. Jag är inte sammanbrottet när jag hade pms. Jag är inte mina tankar.
Vem är jag?
Jag är kreativitet, närvaro, älskad, humor, ömhet, intelligens, tillräcklig, tillitsfull, ärlighet, fördomsfri, stillhet, rörelse. Jag är frihet. Jag är tonalitet.
Eller förresten. Det här är också kategoriseringar. Jag är upplevelsen som finns bakom. Orden är bara dörrar som tar mig dit.
Det här är ingenting jag tror. Det är någonting som jag själv upplever. När jag tar mig bortom. Till varande.
Det är som allt annat i naturen. En blomma är inte bättre eller sämre än någonting annat. Den sträcker sig mot ljuset.
*
I The Works fråga 3 undersöker jag hur ont dömandet kan göra. Orsak och verkan. I fråga 4 får jag uppleva vem, eller vad, jag är utan dömande och hur skönt det är. Vändningarna i The Work hjälper mig att bli fri. Jag behöver inte sitta fast. Jag är rörelse. Det berör nervsystemet på djupet och påverkar hur jag ser på världen.
Självkänsla är vad. The Work är hur.
*
Så nu skickar jag med en filmsnutt som heter Morgonpromenaden – en meditation som jag har lärt mig av Byron Katie och spelat in på svenska. Några av er har sett den förut. Men man kan öva många gånger på att inte döma.
Hälsningar från Karin