skriva = meditation = ?

Vad hände? Jag skulle ju skriva en text och skicka ut i april, och sen i maj. Det var nog våren.

Och jag har skrivit några lappar i olika färger och satt upp på garderoben i min hall. Det var en man på ett förlag som tyckte att jag skulle skriva en bok om en sak som jag har varit med om...

Nej

Först blev jag glad när han föreslog det: att han tänkte på lilla mig. Men sen tänkte jag mest Nej. Det verkar jättejobbigt, det är jättejobbigt att skriva en bok. Och vem skulle vilja läsa om det som jag har varit med om? Och varför ska jag skriva om det, tänkte jag, kommer det inte bara bli deppigt – det handlar om något som inte brukar ses som så upplyftande direkt.

Och sedan har jag aldrig tänkt att jag ska bli "författare", tror jag i alla fall. När jag har skrivit har jag framför allt gjort det för att min egen skull (förutom när jag har blivit "tvingad" att skriva tråkiga saker). Många gånger har jag nästan skrivit i smyg, och stora delar av mitt vuxna liv har jag inte skrivit någonting alls i princip. En sak visste jag rätt tidigt: Jag skulle inte bli som min far. Han är en mycket bildad man, med bestämda åsikter, och har skrivit flera böcker. (Eller, hur var det nu, vad ville jag egentligen? Det är inte lätt att göra revolt och samtidigt vara ganska lik sin förälder).

Bestämma sig

Men okej, angående vad den där mannen på förlaget sa till mig. Efter ett tag började jag att tänka på att skriva en bok mer och mer. Tankarna och känslorna kom hela tiden tillbaka. Det kan liknas vid att börja vara intresserad av någon, kanske kär, som man tänker att det skulle vara bäst att inte vara kär i. För att man känner på sig att det är ett stort risktagande – utfallet är mycket osäkert – kommer det att bli något? Och det kommer antagligen inte gå fort och inte bli lätt och göra ont.

Så i början försökte jag att göra motstånd mot att försöka mig på det här skrivprojektet. Men det funkade inte så bra till slut, jag har tillåtit mig att försöka mig på det här ändå.

Försiktigt

Jag bestämde mig för att närma mig skrivandet försiktigt. Jag började med lapparna som nu sitter på garderoben. Det kändes mindre allvarligt än att sätta sig framför datorn.

Jag bestämde mig också för att börja närma mig skrivandet, inte för att "berätta" för en läsare vad jag har varit med om etc., inte berätta eller förklara, det kändes inte lustfyllt eller intressant att göra så. Jag ska skriva för mig själv och sen så får jag se om andra kommer att tycka att det är intressant. Min intention när jag skriver ska vara kärlek. Kärlek till mig själv, och läkande.

The Work och skriva

Och, ja, det här med skrivande får mig osökt att komma in på ämnet The Work! The Work handlar ju också om att skriva – skriva ner en stressande tanke. Att skriva ner den är det första steget i The Work. Man kan också säga att det är den första meditationen i The Work, som faktiskt består av fem stycken meditationer. Den första är alltså att skriva ner (och identifiera) tanken, den andra meditationen är frågorna 1 och 2, den tredje är fråga 3 , den fjärde fråga 4 och den femte meditationen är vändningarna.

Den första meditationen

Men tillbaks till den första meditationen. Du börjar med att identifiera tanken som du ska skriva ner. Ett sätt att göra det på kan vara att mentalt gå tillbaks till en situation där du kände stress, ilska, ångest etc. och se vad det var för tanke som fick dig att må dåligt då. Ju mer specifik och konkret du är desto lättare brukar det bli att identifiera tanken. Vilken tid på dagen var det, var befann du dig, var du ensam eller tillsammans med andra, var det när du eller någon annan sa något, ljud, dofter etc.

Ofta hittar du flera stressande tankar som du hade då. Försök att tighta till situationen – exakt i vilken stund då var det som du tänkte tanken? Detta kan ta lite tid, det handlar inte om att vara snabb utan om att känna in med hela kroppen och landa rätt. När du har gjort det skriver du ner tanken.

Nu händer någonting. Det som händer är att du har flyttat tanken från huvudet till pappret, och huvudet får en chans att vila, bli stilla, komma till meditation. Så enkelt, och så effektivt. Varför inte testa själv? Naila en tanke och skriv ner den. Eller varför inte skriva ner din tanken i ett Döm din nästa - arbetsblad. Finns att ladda ner från Vänd på dets verktygslåda.

Öppna upp

Därefter tar du tanken med dig genom resten av stegen. En viktig sak är att tanken ska vara exakt samma under hela processen. Du får inte ändra på någon formulering, inte ens en nyans. Så vill hjärnan ofta göra nämligen, när vi behåller tankarna där inne. Hjärnan älskar att manipulera, krumbukta sig, försvara sig, dölja saker, utan att vi ens märker att den gör det. Men det är det som är kraften med det skrivna ordet här. Att vi har fångat exakt det vi vill titta på. Det tjänar ingenting till att hålla på och krumbukta sig. Det som står står.

Däremot är det viktigt att du inte har någon bild av vad du vill uppnå när du gör The Work, att du inte har en föreställning eller förhoppning om vart det ska leda dig (men du kan ha en intention, som jag när jag skrev mina lappar på garderoben): Om du till exempel har en tanke som: "Om jag blir bli från den här tanken kommer jag att få fler vänner". Själva poängen med The Work är att inte veta, att inte har ett slutmål. Att öppna upp för nya alternativ, tolkningsmöjligheter och världar. Vem vet, kanske hittar du något annat, och mycket större, än vad du någonsin hade kunnat föreställa dig.

På samma sätt kan det fungera att skriva andra saker också. Till exempel den här texten. Om jag släpper prestationskrav, rädslor, tankar om att jag måste uppnå ett visst resultat, och istället öppnar upp mig för tankarna och orden. Då kan att skriva bli meditation, utöver det faktum att jag fångar mina tankar och sätter dem på papper/dator.

Personen du är intresserad av

Så kan det också fungera med den där personen som vi är intresserade av, men är rädda för att närma oss. Tänk om målet inte är det viktigaste? Jag vet, det kan låta klyschigt, men ändå. Tänk om det viktigaste inte är om du blir ihop med personen eller inte. Utan det som händer när du bestämmer dig för att ta steget och närma dig. Och när du tar det. Det kanske är någonting helt annat som händer. Som du inte hade kunnat föreställa dig. Kanske något som du inte alls visste att du behövde.

Livet

Och så är det väl i resten av livet också. Och om vi ska kunna ha ett meningsfullt liv och leva efter våra värderingar så behöver vi ta vissa steg, även om utfallet är osäkert. Och för att göra det så behöver vi ett visst mått av tillit. The Work har bidragit till att ge mig det. The Work har för mig blivit en övning i att leva, steg för steg. Jag är studenten och livet är min lärare.

Angående den där "boken". Vi får väl se om det blir någon bok eller inte. Lapparna på garderoben och orden i den nya skrivboken har hur som helst gett mig saker som jag inte visste fanns. Och de har fått mig att känna ännu mer liv inne i mig. Så oavsett slutresultat: Tack till dig på förlaget som föreslog att jag skulle sätta mig och skriva ner det.

Och tack CKM förlag som ska ge ut min bok Tankemysteriet.

Försiktiga hälsningar, Karin

TANKEMYSTERIET

I höst kommer min bok Tankemysteriet ut på CKM förlag. Den handlar om The Work of Byron Katie. Men det är ingen “lärobok”. Det är en berättelse om Saga som hittar en magisk portal.

En bok för dig från cirka 8 år upp till 150. Läs mer om Tankemysteriet här.