Vilse i Paris

Dagens text kanske kommer uppfattas som lite flummig av en del. Jag hoppas att det inte avskräcker er från The Work, eller Inquiry Based Stress Reduction, som jag jobbar med. The Work är en enkel och konkret metod. Och om jag får säga det själv så tycker jag att jag är rätt tydlig och konkret när jag handleder personer i The Work. Men vissa känslotillstånd kan vara svåra att beskriva konkret. Ibland kanske de skulle vara enklare att beskriva genom att till exempel måla en tavla:)

I 2:an i gymnasiet hoppade jag av skolan. Det var inget roligt beslut, för jag ville verkligen vara duktig. Jag mådde bara så fruktansvärt dåligt. Det var kaos inne i mig och det gjorde så ont. Jag kunde inte koncentrera mig på vad lärarna sa eller sätta mig med någon läxa. Jag pressade mig själv med hela min kraft och envishet. Men det gick inte.

På den tiden var det en massa saker som jag inte hade koll på. Som att det finns en extra känslighet hos en del. Jag ville försvinna bort.

Skriva

Med någon sorts reservkraft hamnade jag i Paris. Jag bodde hos en kille där. Det var bra med äldre killar/män, kom jag på, bland annat för att de visste mer om livet. Hade lägenheter, hade rutiner, sa: det löser sig.

En annan sak som gav lite ordning i kaos var att skriva. När det kändes för svårt fimpade jag min Marlborough Light och skrev i anteckningsboken. Då blev livet mer samlat. En dag skrev jag den här dikten:

Känner du till parken Tuilerierna

i Paris? Gå dit.

Ta sen vägen som leder

till de två runda, gamla

orangerierna.

Gå in i det vänstra

och sen ner i källaren.

Där har Monet målat

direkt på väggarna.

Nej, ställ dig inte där

du är för nära nu.

Nej inte där heller

du är för långt bort ju.

Där, vid den punkten, stå där.

Nu kan du höra fåglarna.

Nu kan du känna vattnet med tån.

Det är så du måste se mig

för att komma nära.

Perspektiv

Varför berättar jag då om det här, kanske ni undrar. Jo för att jag tycker att dikten säger någonting om perspektiv. Enligt min erfarenhet handlar mental hälsa om att ha ett funktionellt perspektiv på sig själv. Och det har sin grund i vilket perspektiv jag har på mina tankar.

Personen som skrev den där dikten längtade efter att någon skulle se hela henne. Nu i efterhand kan jag se att det hon längtade efter var att kunna se sig själv med en blick utan dömande. Men precis som många andra projicerade hon sin längtan på andra. Hon vände på det. Hon trodde att hon skulle kunna få av andra det hon sist och slutligen bara kan ge till sig själv (men kanske med lite hjälp från andra).

Tillbaka till källaren

Men det är en sak att intellektuellt förstå det här. En annan sak att känna det. Kort efter det att jag skrev dikten så kraschade jag. Och det skulle ta många år innan jag faktiskt upplevde det där perspektivet med hela min kropp, och inte bara förstod det med intellektet. Jag kunde inte tro att det var sant när jag testade The Work och det bara klickade. Jag kände ett sådant lugn och att jag befann mig på helt rätt plats. Precis där jag skulle vara. Ja, vid den där punkten i källaren i orangeriet. Jag var en perfekt passande del av helheten.

Hur kunde det vara så enkelt? Några frågor och vändningar. Jag vet fortfarande inte riktigt. Men ibland är det viktigaste kanske inte att förstå. Nu är jag på en plats med andra perspektiv. Även om det har tagit sin tid att komma hit och även om det inte är någonting som jag tar för givet. Och idag är det som av många sågs som misslyckat med mig då, min känslighet och mina struliga erfarenheter som fortsatte efter Paris, kanske mina största tillgångar.

Monet sa förresten så här: Folk diskuterar min konst och låtsas förstå, som om det vore nödvändigt att förstå, när det bara är nödvändigt att älska.

Med kärlek,

Karin U

PS. Just nu tar jag emot några fler klienter för handledning, se längre ner. Här ett omdöme från en av alla dem som jag har gjort The Work med:

”Karin har en unik förmåga att skapa precis den trygghet man behöver för att kunna möta sitt egna innersta. Hennes verktyg gör det svåra så himla mycket enklare. Detta är ett fint sätt att läka på.”

Micke Gunnarsson,

föreläsare/ inspiratör/ coach och författare till boken Medvetet föräldraskap (Bonniers)

Micke är en person som bland annat jobbar med att göra oss medvetna om känslighet hos barn och unga (och "vuxna"). Och han visar på styrkan och intelligensen i den känslighet som vi alla har inom oss, i och med att vi är människor. Tiderna förändras. Idag vet vi generellt sett mycket mer om vad som pågår i den inre världen och om nervsystemet, än vad vi gjorde på sent 90-tal när jag irrade runt i gymnasieskolan Södra Latins anrika korridorer. Det är så spännande! Tack för ditt viktiga jobb Micke.

Erbjudande

Just nu har jag 30 procents rabatt på mina prova-på-sessioner (1,5 h). De är för dig som inte har någon erfarenhet av The Work. Men också för dig som har gjort The Work tidigare, men vill prova på att göra det med mig. Läs mer på Vänd på dets hemsida.