Livet och Döden och Jag
Om fördelarna med att tänka på döden, ett dödsbibliotek och yogaläraren Johanna Hectors dödskalender. Ett tydligt tema med andra ord!
Innan jul var jag i Varberg på en retreat. Jag pratade en del med en man där som heter Jonas Liveröd. Det visade sig att vi hade ett gemensamt intresse – att tänka på döden.
Tänka på döden
Vi båda upplever att livet blir enklare av att påminna sig om att man ska dö. Saker och ting blir inte så stora, mindre allvarliga. Man ska ju ändå, förr eller senare, dra vidare. Och, vi blir mindre narcissistiska.
Det visade sig också att Jonas, som är konstnär, har ett dödsbibliotek på landet utanför Kinnekulle, där han bor och även har ateljé, utställningslokaler och övernattningsbostäder. Så här skriver Jonas på sin hemsida:
Dödsbiblioteket utökas ständigt och här finns läsning från antikens Grekland till dagens HongKong via en ordentlig del om svensk begravningskultur. Alla har de gemensamt att de berör döden och ritualerna som omger denna.
Kanske nån såg ett reportage om det på TV-programmet Babel för ett tag sen? Känns som ett perfekt stopp på en roadtrip i sommar, bland åkrarna. Allt kött är hö 🤷🏽♀️
Döden ger mod
Yogaläraren Johanna Hector är inne på samma sak. I en intervju i P4 säger hon att medvetenheten om döden gör henne modigare. “Det är så lätt att tänka: men varför sa jag så där? eller Hur tänkte de nu, hur tolkade de det?”. Medvetenheten om döden gör livet ändligt. Det gör att hon förstår att hon inte har tid att älta.
En dödskalender
Johanna har skrivit boken Konsten att dö ung så sent som möjligt. Ett centralt begrepp i boken är just döden och konceptet Memento Mori (att påminna sig om döden). Hon skriver om att börja leva på riktigt. Om döden som lärare, ritualer och reflektioner för djupare närvaro.
Boken innehåller även en dödskalender. Den består av 4000 prickar som representerar varsin vecka (om man räknar med att leva 85 friska år). “Genom att bocka av vecka för vecka känner jag förundran och djup tacksamhet över tiden jag får”, säger Johanna i intervjun. Inspirerande!
Rädd för döden
Men så finns det ju de som tycker att det är högst obehagligt att tänka på döden. Hur blir det då? Är det kanske bäst att inte tänka på döden då?
Det får bli en cliffhanger. I nästa utskick kommer lite mer om detta – kopplat till meditation och The Work of Byron Katie, bland annat.
*
Och så kan ju påsken och berättelsen om Jesus vara ett tillfälle att stanna upp och reflektera över döden. Och uppståndelsen.
/Din vän, Karin U
PS.
Jag längtar SÅ efter att kunna erbjuda en massa fler sessioner. Just nu har jag inte möjlighet att ta emot så många fler klienter. Men jag lovar att höra av mig så fort möjlighet finns!
För den som vill veta mer om The Work of Byron Katie, som jag jobbar med, kan jag tipsa om två poddar som jag är gäst i och pratar om The Work.
