När jag blir nyfiken står tiden still!

Nu är Vänd på dets namntävling avgjord! Vinnaren i namntävlingen blir: Vänd på det! Alltså det namn som har funnits hela tiden. Efter flera kloka synpunkter från min omgivning så har jag kommit fram till att Vänd på det faktiskt funkar fint för min verksamhet. Vänd på det berättar ju vad det hela handlar om.

The Work går ut på att vända och vrida på sina stressande tankar. För att frigöra oss från dem. Vi vänder på tanken på tre sätt: till oss själva, till den andre och till tankens motsats. Och för varje vändning kommer vi på tre autentiska exempel från livet på varför vändningen skulle kunna vara lika sann som, eller sannare än, ursprungstanken. Och de fyra frågorna innan vändningarna fungerar som en uppvärmning av tanken, kan man säga.

Som vanligt handlar dagens text om just The Work. Temat är Nyfikenhet.

För några dagar sedan såg jag att Bob Hund är ute på turné igen. Ett band som jag lyssnade på ibland när jag var yngre. Jag gillade dem mest för deras melodier då. De var lekfulla och utforskande. 

En refräng

Det ledde till att jag började lyssna på deras låtar igen. Den här gången märkte jag att texterna verkligen berörde mig. Varför först nu, kan man undra. Det är inga komplicerade texter. Tvärt om! De är närmast barnsliga i sin enkelhet. Men enkelt är icke samma sak som banalt.

En låt som jag har stannat upp vid heter Düsseldorf. Låtens refräng börjar så här:

När jag blir nyfiken står tiden still. Då blir jag pigg och orkar lite till.

Ett utdrag från en längre text, med musik till. Och så här för sig själv ser den kanske inte så mycket ut för världen. Men den säger mig ändå mycket. Att vara nyfiken – med åren har jag förstått att det finns en stor kraft i det. Och hur sorgligt det kan bli när jag inte är nyfiken. Ett exempel:

Att inte vara nyfiken

Tidigare var jag deprimerad. Depression handlar om att fastna i sina tankar. Och att fastna i tankar innebär att man klamrar sig fast i dem. Man tar sig inte vidare eftersom man tror att tankarna är sanna. Istället för att leva på och hålla sig öppen för att andra sorters tankar skulle kunna vara lika sanna som, eller till och med sannare än, det som man är säker på är sant. (Obs, det handlar inte om att ifrågasätta fakta, som till exempel att det blåser ute. Det är endast stressande/dömande tankar som åsyftas här). Vid den här tiden fick jag ibland höra saker som ”du tror att du vet så mycket”. Jag förstod inte vad de menade. Det var ju bara objektiva, och dystra, sanningar som jag såg. Det bara var så.

Att gå omkring och vara tvärsäker på saker och ting skapar slutenhet. En slutenhet som suger åt sig energi. Känslan är långt ifrån pigghet, utan snarare trötthet, seghet, passivitet. Och med passiv menar jag inte att det behöver betyda att man inte gör någonting, utan mer som ett förhållningssätt. Att inte känna sig levande när du gör saker, eller inte gör saker.

Och “pigg” föreställer jag mig inte behöver betyda att vara fysiskt aktiv, och göra saker. Jag föreställer mig mer tillståndet som att vara vaken. Lätt i sinnet, inte tyngd. (Obs, att känna sig trött behöver inte innebära att man sitter fast i sina tankar. Det kan till exempel bero på att man inte har sovit eller vilat ordentligt, och då kan en god idé vara att helt enkelt sova eller vila. Nej, det är en annan form av trötthet som skapas av att sitta fast i tankarna.)

Att vara fast i tankarna leder inte heller till det där tillståndet när tiden står till, som Bob Hund sjunger om. Istället känns det som att tiden är i osynk. Det känns inte som att man är inne i tiden, en del av den.

Att vara nyfiken

Frågorna i The Work fick mig att kunna börja närma mig mina tankar med nyfikenhet. Att ställa frågor till sig själv är så annorlunda än att bli ifrågasatt. Eller att ifrågasätta sig själv. Att bli misstänkliggjord för att det man tror på är fel tenderar inte att skapa nyfikenhet utan istället ännu mer slutenhet.

Frågorna i The Work är aldrig ifrågasättande. De är bara nyfikna. Och de fungerade mjukt på mig. De fick mig att stanna upp och våga titta närmare på mina tankar. Jag kunde vila i meditationen, samtidigt som jag utforskade alternativa tolkningsmöjligheter. Helt utan dömande. Det finns en stor trygghet i det.

Med frågorna, och därefter vändningarna, öppnade tankarna upp sig till nya världar. Till kreativitet, lust, tillit, självmedkänsla. För att bara nämna något av allt det som jag hittade bakom tankarna. Och i takt med att tankarna släppte taget om mig, blev fria och utkristalliserade sig till just tankar och inte som en del av mig, så förändrades inte bara min inre värld, utan välden runt omkring. Den blev ett vänligare universum.

Kanske ska jag tillägga att jag där jag befinner mig idag inte alltid känner att livet är fantastiskt. Men förvånansvärt ofta ändå. Och skillnaden mot tidigare är gigantisk. Så många dörrar har öppnats för mig sedan jag började använda The Work.

När jag blir nyfiken står tiden still.

Kan du känna igen dig i textraden? Kan du minnas någon gång när du upplevde det så? Kanske just nu? Kanske upplever du det ofta? Kanske mer sällan?

Morgonpromenaden

Förra sommaren spelade jag och Magnus Ljungdahl in en liten meditation som heter Morgonpromenaden. Vissa av er har redan tittat på den. Men, en meditation blir ofta bättre ju mer du praktiserar den. Så jag tipsar om den igen!

Morgonpromenaden är för den som vill öva sig på att se på tillvaron utan dömande. Med nyfikenhet alltså! Kolla gärna på filmen här nedan när Mange promenerar omkring bland koloniträdgårdarna i Tantolunden och ser på allt ”som om det inte hade något namn”. Ni som känner till The Work kommer nog att märka att Morgonpromenaden har beröringspunkter med metoden. Många använder sig av den när de tar en promenad, går till bussen eller rastar hunden. Enligt min far funkar den också bra när man letar efter bitar av gamla takpannor på tomten.

En mjuk höst önskas. Och du, kan du helt säkert veta att din tanke är sann?/ Karin

MORGONPROMENADEN (3,12 min)

https://videopress.com/v/rufKaLSJ?resizeToParent=true&cover=true&preloadContent=metadata&useAverageColor=true